Moderna hundträningsmetoder: Mindre ”Nej!”, mer ”Ja!”
|
Tid att läsa 10 min
Moderna hundträningsmetoder: Mindre ”Nej!”, mer ”Ja!” – från tillrättavisning till samarbete
”Hunden måste hållas nere och få veta vem som bestämmer, så att den inte tar över världsherraväldet.” De flesta moderna hundägare skrattar åt ett sådant påstående, men det är inte länge sedan detta var den generella inställningen till hundträning – kanske med undantag för just ”världsherraväldet”, men du förstår poängen.
Vi skulle se till att visa hunden vem som bestämde genom hårda träningsmetoder och ett alfabaserat förhållande till hunden.
Människan skulle äta först, gå genom dörren först, alltid vinna i dragkamp och generellt se till att hunden visste att dess plats var längst ned i den berömda hierarkin… Som tur är har vi blivit klokare!
Under de senaste åren har moderna hundträningsmetoder sakta rört sig mot mjukare och mer empatiska träningsmetoder, som först växte fram ur en mer familjär relation till hundar. Detta har senare också stöttats av forskning.
Innehållsförteckning
Upptäck hur moderna hundträningsmetoder har utvecklats från dominans och bestraffning till samarbete och positiv förstärkning. Lär dig hur belöningsbaserad träning bygger tillit, minskar stress och stärker bandet mellan dig och din hund – med stöd i både forskning och empati.
En blick på hur relationen till hunden har utvecklats
De flesta vet att relationen mellan människa och hund går långt tillbaka i tiden. Exakt hur det gick till är föremål för olika teorier, men man anser generellt att hunden härstammar från vargen, som har domesticerats genom många generationer.
Man tror att hunden domesticerades för mellan 9 000 och 34 000 år sedan. Vargen insåg att det kunde löna sig att hålla sig nära människor för att få enklare tillgång till mat, och människan insåg att det kunde vara en fördel att ha en hund i ”teamet” när man bland annat skulle jaga.
Ur detta uppstod samarbetet mellan två- och fyrbenta. Hunden blev ett ”verktyg” som människan kunde använda i samband med jakt, vallning, bevakning och mycket mer. Relationen blev starkare och uppgifterna fler.
Hunden blev också alltmer knuten till människan och beroende av människan för att hitta mat och andra nödvändiga resurser. Den började ändra sig inte bara i utseende utan också i beteende, fysiologi och anatomi till den hund vi känner idag, som genetiskt inte längre är en varg.
Idag är hunden inte längre enbart ett arbetsredskap. Människans relation till hunden har i stället blivit närmare och mer familjär. De flesta skulle nog beskriva sina hundar som familjemedlemmar och/eller sociala följeslagare.
Hunden har därför gått från att ha ett ekonomiskt nyttovärde till att ha ett socialt, känslomässigt och kärleksfullt värde.
Gammaldags hundträning
Förändringen i vår relation till hunden återspeglas också i hur vi har behandlat och tränat dem. När hunden var ett arbetsredskap låg fokus på lydnad och kontroll. Träning var alltså avgörande. Det är inte många år sedan ”traditionell hundträning” var den dominerande metoden på träningsplanerna.
Denna typ av hundträning omfattar metoder där bestraffning, korrigeringar och fysisk kontroll i första hand användes för att få hunden att göra det man ville. Om hunden inte lydde utsattes den för obehag för att få bort det oönskade beteendet.
Denna metod bygger på gamla teorier och föreställningar om att hundar lever i en hierarki (även kallad ”flockteorin”), där människan måste ta rollen som ledare eller ”alfa” i flocken, och där hunden ska underkasta sig, respektera och till viss del frukta ledaren. Denna uppfattning kommer från tidiga felaktiga studier av vargar i fångenskap, där aggression och dominans var utbredda. Nyare studier av vilda vargars familje-/flockstrukturer har visat att det inte ser ut så i naturen.
Vargar lever i mer familjeliknande relationer, där samarbete står i fokus, och aggression är sällsynt och typiskt riktad mot yttre hot. Låt oss titta på några exempel på traditionella träningsmetoder, till exempel träning i att ”gå fint i koppel” eller ”inte hoppa upp”.
Inom traditionell hundträning användes ofta hårda koppelryck, utskällningar, strypkoppel eller tagghalsband i ett försök att få hunden att gå fint för att undvika obehag.
På samma sätt kunde en hund som hoppade upp bli utskälld, få ett knä i magen eller en smäll på nosen – återigen för att dämpa det oönskade beteendet genom att hunden skulle frukta konsekvensen.
Godis användes sällan i samband med denna form av träning, eftersom hunden inte skulle samarbeta av ”lust” utan snarare av ”plikt”.
Lyckligtvis är denna typ av hundträning inte längre dominerande. Men det betyder inte att den har försvunnit… ännu.
Belöningsbaserad & positiv hundträning
Allteftersom hunden har fått en mer familjär roll i hemmet, med relationer som påminner om dem många har till sina barn, har vårt sätt att behandla och träna dem också blivit mildare.
Idag är de flesta moderna hundträningsmetoderna belöningsbaserade, också kallade ”positiv förstärkning”. Det innebär att man arbetar genom att belöna önskat beteende i stället för att straffa oönskat beteende.
Hundens motivation för samarbete bygger därför på lusten att arbeta tillsammans och en trygg, positiv relation till människan, vilket senare har visat sig vara mer effektivt och stärker bandet mellan hund och människa.
De grundläggande principerna för belöningsbaserad eller modern hundträning är att hunden får en belöning när den gör något rätt. När den gör något fel eller oönskat ignorerar vi det eller styr om hunden mot ett önskat beteende som vi kan belöna.
Det är viktigt att ha bra timing när man tränar på detta sätt så att hunden inte är osäker på vilket beteende som utlöste belöningen. Det är populärt att använda en klicker vid denna form av träning för att göra kommunikationen så exakt som möjligt. Men det går också utmärkt att göra det utan klicker.
I stället använder man ett annat markörsignal, typiskt ett verbalt ord som ”ja” eller ”bra”. (Markörsignal = ”det du gjorde just nu var rätt; din belöning är på väg”). Som med all inlärning är upprepning och tålamod avgörande. Därför är det också viktigt att upprepa övningen och vara konsekvent under träningen. I denna typ av träning riggar man för att hunden ska lyckas. Det betyder att man utformar träningssituationen så att den blir så enkel som möjligt för hunden, så att den har störst chans att lyckas.
En belöning kan vara många saker. Det är oftast en godbit, men inte nödvändigtvis. Det viktigaste är att det är något hunden är motiverad att arbeta för. Vissa hundar är inte särskilt matmotiverade (”ja, labradorägare, de finns faktiskt”), så det är viktigt att ta reda på vad som motiverar den enskilda hunden. Det kan vara allt från lek (tillgång till en leksak eller att få delta i en dragkamp med ägaren), tillgång till resurser (hoppa i vatten, hälsa på en vän osv.) eller social kontakt som beröm eller klappar.
Viktiga fördelar med belöningsbaserad träning:
Stärker samarbete och motivation.
Minskar stress och oönskade beteenden.
Fördjupar den känslomässiga relationen mellan hund och ägare.
Exempel på träning med positiv hundträning
När du till exempel tränar på att gå fint i koppel, belönas hunden för att den inte drar.
Det betyder att markörsignalen ges innan hunden börjar dra. Hunden belönas för att hålla kopplet slakt.
Om hunden ändå börjar dra, avleder du beteendet, typiskt genom att gå i en annan riktning så att du kan börja röra dig framåt igen och belöna hunden innan den börjar dra.
Om det är för svårt för hunden just där, anpassar du din träningssituation eller miljö för att göra det lättare – med andra ord: ”rigga så att hunden lyckas”.
När en hund hoppar upp söker den typiskt uppmärksamhet. När du säger ”nej, sluta, gå ner” och knuffar ner hunden är det också uppmärksamhet – vilket betyder att du precis har belönat hunden för att hoppa upp.
Om du vill träna hunden att inte hoppa upp måste du därför belöna den för att göra något annat för att få den uppmärksamhet den söker.
Därför byter du till att belöna hunden (genom att ge kontakt) när alla fyra tassar är på marken. Du ignorerar hunden när den hoppar upp, och så snart den har alla fyra tassarna på marken (timingen är viktig här) får den beröm och närhet.
Här är social kontakt belöningen, eftersom det är det hunden är motiverad att få.
Vad forskningen säger
Under de senaste 20 åren har det gjorts en hel del forskning på området, och allt pekar mot fördelarna med en övervägande positiv inställning till hundträning jämfört med bestraffningsbaserade metoder som utskällningar, koppelryck, tvång och fasthållning.
Studier visar att hundar som tränas med positiv förstärkning – alltså den moderna hundträningsmetoden (att belöna önskat beteende) – lär sig snabbare, behåller sin inlärning mer konsekvent och inte minst har en närmare relation till sin ägare.
Vidare har hundar som tränas med belöningsbaserade metoder färre beteendeproblem än de som tränas med bestraffning.
Detta kan bero på att hundar som tränas med bestraffningsbaserade metoder har visat sig ha generellt högre nivåer av kortisol (stresshormon) i blodet, vilket gör dem mer spända, stressade och rädda. En generellt mer pressad hund har också större benägenhet att vara reaktiv och utåtagerande aggressiv.
Flera studier visar att hundar som utsätts för fysisk eller psykisk bestraffning, såsom skrik, koppelryck eller elhalsband, förutom förhöjda kortisolnivåer också visar fler lugnande signaler (låg svansföring, slickande om munnen, undvikandebeteende osv.).
Andra studier har tvärtom visat att hundar som tränas med modern hundträning (belöningsbaserad) tittar mer på sina ägare och söker kontakt, medan hundar som tränas med bestraffning undviker ägarna och inte visar samma tillit och glädje i samspelet med dem.
Dessutom visar flera studier att hundar har bättre och mer stabil inlärning när de tränas med belöningar. Det betyder att hunden är mer benägen att upprepa inlärda beteenden över tid, eftersom den själv är aktiv i sin inlärningsprocess.
Jag är säker på att de flesta kan känna igen sig i att när vi lär oss något som vi själva har listat ut, och som får oss att må bra, minns vi det också bättre.
Sammanfattningsvis visar forskningen följande om belöningsbaserad jämfört med bestraffningsbaserad träning:
Belöningsbaserad träning = bättre/mer stabil inlärning, närmare band till ägaren och mindre stress
Bestraffningsbaserad träning = högre stressnivåer, mindre stabil inlärning, svagare relation till ägaren och ökad risk för beteendeproblem
Kort sagt visar forskningen:
Belöningsbaserad träning förbättrar inlärning, trygghet och tillit.
Bestraffningsbaserad träning ökar stress och rädsloreaktioner.
Positiva metoder bygger starkare band mellan hundar och ägare.
En snabb titt på hur långt vi har kommit
Vi har nu gjort en snabb resa genom utvecklingen av hur vi håller och tränar hundar.
Om du frågar mig har vi kommit långt i kampen för bättre välfärd för den art vi själva har skapat – men vi är inte riktigt i mål ännu.
Även om riktningen är god används fortfarande alltför mycket bestraffningsbaserad träning.
Om du har läst ända hit är jag säker på att du är redo att vara en del av förändringen. Tillsammans kan vi sprida budskapet om det mest respektfulla, evidensbaserade och effektiva sättet att träna hundar – den moderna hundträningsmetoden.
Låt oss ha mindre ”Nej!” och mycket mer ”Ja!” där ute!
1. Vad är moderna hundträningsmetoder?
Moderna hundträningsmetoder fokuserar på samarbete, kommunikation och positiv förstärkning i stället för bestraffning. Dessa tekniker belönar önskat beteende och hjälper hundar att lära sig genom motivation och tillit – inte genom rädsla eller korrigering.
2. Varför är belöningsbaserad hundträning mer effektiv?
Forskning visar att hundar som tränas med positiv förstärkning lär sig snabbare, minns bättre och upplever mindre stress. Belöningsbaserad träning stärker också den känslomässiga relationen mellan hund och ägare, vilket ger en gladare och mer självsäker hund.
3. Kan jag fortfarande korrigera min hund när jag använder positiva metoder?
Ja – men modern träning fokuserar på mjuk omdirigering i stället för bestraffning. I stället för att skälla eller använda kraft, vägleder du hunden mot ett önskat beteende och belönar det, vilket gör inlärningen tydlig och så stressfri som möjligt.
Källor:
Blackwell E. J., Twells C., Seawright A., Casey R. A. (2008). The relationship between training methods and the occurrence of behavior problems, as reported by owners, in a population of domestic dogs. Journal of Veterinary Behavior, 3(5), 207–217.
Cagan, A., Blass, T. (2016). Identification of genomic variants putatively targeted by selection during dog domestication. BMC Evolutionary Biology, 16(1), 10.
Deldalle S., Gaunet F. (2014). Effects of 2 training methods on stress-related behaviors of the dog (Canis familiaris) and on the dog–owner relationship. Journal of Veterinary Behavior, 9(2), 58–65.
Hiby E. F., Rooney N. J., Bradshaw J. W. S. (2004). Dog training methods: their use, effectiveness and interaction with behaviour and welfare. Animal Welfare, 13(1), 63–69.
Mech, L. D. (1999). Alpha status, dominance, and division of labor in wolf packs. Canadian Journal of Zoology, 77(8), 1196–1203.
Nagasawa, M., Mitsui, S., En, S., Ohtani, N., Ohta, M., Sakuma, Y., Onaka, T., Mogi, K., Kikusui, T. (2015). Oxytocin-gaze positive loop and the coevolution of human-dog bonds. Science, 348(6232), 333–336.
Serpell, J. (1996). In the Company of Animals: A Study of Human–Animal Relationships. Cambridge University Press.
Schenkel, R. (1947). Expressions Studies on Wolves: Captive Behavior and Hierarchies. Behaviour, 1, 81–129.
University of Chicago Medical Center. "Genomes of modern dogs and wolves provide new insights on domestication." ScienceDaily. ScienceDaily, 17 January 2014.
Vieira de Castro, A. C., Fuchs, D., Morello, G. M., Pastur, S., de Sousa, L., Olsson, I. A. S. (2020). Does training method matter? Evidence for the negative impact of aversive-based methods on companion dog welfare. PLOS ONE, 15(9).
Waller, B. M., Peirce, K., Caeiro, C. C., Scheider, L., Burrows, A. M., McCune, S., Kaminski, J. (2019). Domestication made dogs’ eyes more expressive. Proceedings of the National Academy of Sciences, 116(26), 10277–10282.
Ziv, G. (2017). The effects of using aversive training methods in dogs – A review. Journal of Veterinary Behavior, 19, 50–60.
Författare: Amanda Spraggon
Master of Science (MSc) i Animal Science från Köpenhamns Universitet, specialiserad inom hundbeteende, samt certifierad hund- och klickertränare.
